Historien om den lilla afghanen

Vila i frid, vackra mamma. Du är fortfarande omtalad på LC-banorna, den vackra vita Sibylla. Och du lever vidare genom oss, dina valpar. Matte är oerhört tacksam för att du gav henne mig. Och jag är ganska tacksam jag med faktiskt.

Vi ses vid regnbågsbron mamma.

Regnbågsbron

Det bästa med utställningar är att när man är klar då kan man få busa lite med andra affar. Inte lös men man kan ändå studsa lite i koppel och så där. Här ovanför är en bild på mig och Yva när vi har lite skoj.

Det hände iochförsig en lite läskig sak med. Jag höll på att råka mörda en chihuahua. Det var inte alls meningen, och det slutade bra. Men matte blev jätterädd först. Yva och jag stod och pratade med våra mattar, och så kom det en med en chihuahua som gick förbi. Yva ville leka med den, och då ville jag det med. Så jag slängde mig mot den och skulle leka, och matte hann inte stoppa mig förns nästan hela kopplet var sträckt. Då råkade den lilla chihuahuans koppel fastna runt mitt ben, så när jag sprang iväg så fastnade den i mig och släpades efter. Som tur var så släppte dens matte kopplet, och min matte fick stopp på mig. Så chihuahuan klarade sig, och matte hoppas verkligen att den inte gjorde sig illa ens lite. Den var tydligen van vid affar, men det var lite otäckt ändå. Det var liksom inte meningen.

Den här stora hanen (inte valpisen alltså) är mattes nya drömhund. Hon hittar såna lite då och då. Han heter Kid Sox tror jag, och han är ju faktiskt rätt snygg. Så snygg ska jag med bli när jag blir stor. Först måste jag gå upp en massa i vikt säger matte, och lägger upp extra mycket mat i skålen. Jag vill ju inte äta hela tiden ju matte. Eller jo, kyckling. Men inte såna där torra kulor.

När vi skulle åka hem träffade vi värsta skojiga killen som heter Midas. Han var jättejätterolig att busa med!

Han såg lika kul ut som jag och har var jättebusig.

Jag hoppas att han och jag kan få leka på riktigt någon gång, för han och jag kom verkligen jättebra överens. Och dom bor inte så superlångt ifrån Göteborg heller tror jag.

Leka är det skojigaste som finns.

Jag tyckte att det var dags att ta ut matte och träna henne lite. Dessutom tycker hon att det är kul att åka och träffa andra tvåbeningar och springa runt i ringen och så där, och ibland får man se till att hålla dom lite glada dom där mattarna. Därför tog jag med henne på Sveriges Afghaners inofficiella afghanspecial.

Där sprang jag lite med henne. Så här ska det se ut matte!

Och så visade jag hur man ska stå stilla när domaren tittar och känner på en. Den här domaren gillade nog mig för hon kände och klämde massor.

Och så visade jag såklart hur man ska stå stilla så att domaren kan titta en massa på en så man får ett HP. Jag var visserligen ensam unghund, men ändå. Hihi!

Så här skrev Mrs Lyn Appelby från Irland om mig:

Tall brindle, attractive head, dark eye, nice length of neck, good front + rear angulation, good tail set with ring, cover ground well.

(Tror vi, vi hade lite problem att tyda handstilen.)

Matte och ChaufförAnders blev helt kära i den här lilla saken. Fattar inte varför. Eller ja, liiite söt är den ju. Men dom säger alltid att det är så skönt att jag börjat bli stor. Och så står dom och aaahar och oooohar över den där.

Sedan var det dags igen. Den här gången visade jag matte att man ska stå still även om det är andra i ringen.

Och så sprang vi lite till. Sedan fick vi inte vara med dom stora pojkarna längre, så jag fick gå ut och busa lite istället.

Wohohooo! Jag är klaaar! Kom igen då matte nu busar vi!

Sedan var det lilla Yvas tur. Hon var jätteduktig och blev tredje bästa juniortik.

Sedan kom Janne och sade att vi skulle in i ringen igen. Ooops. Glömde visst att det var en rasspecial, då ska man ju tävla om bästa unghund och så med. Och eftersom jag var ensam så tog jag bara ett ärevarv för att hämta den fina rosefetten. BIR unghund alltså. Jajemen.

Idag åkte jag och matte spårvagn som vanligt. Men det var liksom sent på dagen, så det var inte till dagis.. Kanske skulle vi träffa Smilla och Haley? Eller Lova och Puma?

Till inhägnaden skulle vi ju iallafall. Men matte, det är ju tomt här ju? Och det är inge kul att springa ensam faktiskt. Får väl ligga här och ta igen mig då. Kanske dyker det upp några snart?

Och det gjorde det! En Fingol! Vi hann nosa på varandra lite i Vänersborg, men vi har aldrig lekt förut. Spännande!

Fingol hade värsta fräcka halsbandet. Sånt vill jag med ha. Och så hade han en tuff öronfrisyr med örat utochin.

Woho! Kom igen då kompis!

Jag testar Fingolfrillan lite. Och Yva springer ikapp oss.

Nåt som var värsta jätteskojiga var att reta Zing. Hon surade och jag sprang. Hihihi!

Frey the tax, Zing, Yva, April och jag.

Jag och söta Yva.

Efter ett tag kom det två nya affar. Zorro och Ozzy. Dom var skojiga. Artiga som vi är stod vi på kö för att få hälsa...

Eller kanske inte. Alla på en gång bara!

Bustestar Zorro lite. Godkänd var han!

Bustestar fluffet Ozzy också. Helt klart godkänd han med.

Kul med lite grabbar att leka med. Frey och jag råkade missförstå varandra och gruffa lite och då blir jag lite rädd, för jag vill inte bråka egentligen. Men dessa gick bra att busa lite med ändå.

Sedan började det regna en del och kameran ville bara fota suddiga bilder. Då lekte vi lite till, sedan åkte alla hem igen.

Tack alla kompisar för en trevlig busstund! Man sover så gott när man fått springa lite.

Så var det dags igen. Det badades och borstades och matte gjorde konstigt godis som jag inte ens ville smaka på. Lever sade hon, men det såg helt dött ut. Fast när Haley ville smaka så gjorde jag det också och det var ju rätt okej ändå. Och imårse var jag tvungen att gå upp jättetidigt och så kom chaufföranders och hämtade mig och matte och alla sakerna.

Japp, utställningsdags helt enkelt.Den här gången var vi i nåt Vänersborg.

Vi träffade söta tjejen Faiza där med. Hon skulle också springa lite i ringen.

Hon tyckte min päls var så mjuk så hon satte sig i knät på mig. Inte mig emot.

Jag var ensam unghund den här gången med. Trist. Men jag fick en 1a med CK iallafall. I bästa hane blev jag oplacerad, men det var skoj ändå faktiskt för där var det en massa snygga championhanar som vann. Och min söta kompis Puma blev bästa tik-reserv. Så om nån typ fick punka hade hon kunnat rycka in. Värsta smarta.

Domaren Seamus Oates sade så här om mig:

Very nice type, maturing very well. Good head, broad scull. Well placed ears. Good bite. Elegant length of neck, good straight front. Deep chest. Strong topline. Good bend of stifle. Stylish mover.

Faiza laddar inför jobbet i ringen. Det är rätta takter tjejen.

Jag chillar lite med min nyvunna rosa rosefett, trygg i min maskulinitet som jag är. Och tja. Tvåbeningen lever, oroa er inte. Det är bara min privatchaufför som tar igen sig lite.