Historien om den lilla afghanen

Sade jag att matte har fått låna en gigantisk monsterfön av Smilla och Haleys matte? Den är jäääättestor och står själv på golvet, så nu kan matte brottas med mina ben samtidigt som hon borstar. Tyyypiskt. Förut har jag liksom kunnat knuffa bort matte när jag har velat sova ifred. Men, en bra grej är att det går mycket snabbare att bli torr nu så jag slipper ligga lika länge på trimbordet. Och det är ju faktiskt himla bra. Mer tid i sängen liksom.

(Det där stora gula kom tvåbeningarna hem med en dag när dom hade varit på nåt berg eller liss eller nåt, och den var full av smaskit då. Fast jag hårdbantar ju inför beach 2009 så jag vägrar äta sånt fettigt. Inte ens mitt torrfoder med köttfärs är gott alltid. Man måste ju tänka på vikten och sitt rykte som staket liksom.)

För några dagar sedan så kom mattes lillebror Mattias på besök, och så tog vi bussen ut till Emils föräldrars hus. Där mötte vi Anders och en tjej, och så köpte tvåbeningarna massa matsäck och så. Vi skulle ut på äventyr sade matte. Det ösregnade när vi kom fram, men efter ett tag duggade det bara lite och sen slutade det helt.

Och vet ni vart vi gick? Till skooogen! Jag råkar ju typ alltid ta med mig hela skogen hem så jag får inte vara där så jättemycket. Men idag tog matte på mig min overall för att förhindra det.

I skogen blir man extra snabb! Wihooo matte! Komigendå!

Det fanns gott om vatten att plaska i.

Och så bar det av. Över stockar och stenar.

Och kalhyggen.

Genom lera och vatten. Tvåbeningarna gnäällde att dom blev blöta om fötterna. Sicka amatörer. Det är ju det bästa som finns.

Tillslut, efter ganska lång promenad, kom vi fram till en sjö. Carmen ska alltid fånga vatten med nosen. Jag testade också men förstår inte riktigt det roliga med det.

Så jag våldgästade tvåbeningarnas picknick istället. Det fanns ost och kex och grillad kyckling och potatissallad och kakor. Mmm.

Ursäkta mig Anders men du tänker väl inte äta allt det där själv?

Det var massa flygdjur där, knått eller nåt. Dom åt en massa på matte och Anders, så vi kunde inte vara där så jättelänge. Hej då sjön!

Väl tillbaka var det rätt skönt att kravla in i bilen och vila lite. Vi sprang i många timmar. Tyvärr gjorde mina bad att jag tovade ganska mycket under overallen, så för mig var det bad som gällde när vi kom hem. Himla typiskt, men det var det värt!

Tack för en braig skogsdag! Ibland får man vara extra mycket hund.

Nu har jag varit och jagat plasttrasa igen för nu var det äntligen träning. Jag sprang mot polaren Philip, och vi båda sprang nåt som kallas licenslopp 3. Vi båda blev godkända med så nu har vi licens och får tävla på riktiga tävlingar. Wihoo!

Grattis till mig och Philip!

Först ett hopp upp på brädan.

Ibland kan det vara skoj att göra som matte säger. Då får man springa på ett sånt här skoj agiluttihinder. Carmen brukar göra det ibland och hon tycker det är jätteskoj. Jag tycker det är kul ibland. När jag har lust. Och får kyckling.

Så här gör man:

Sedan tar man ett hopp över mitten.

Landar mitt på andra sidan.

Och så hoppar man av.

Inkassera godis.

Spring ivög så du slipper göra om det.

Klart!

Idag hade vi en sån där slappardag. Då typ.. slappar man...

Sedan åkte vi till vanliga inhägnaden och busade en massa. Jag sprang och sprang och sprang och det gjorde Carmen också.

Sedan passade vi på att slappa lite till.

Den här gången tog vi inte spårvagnen hem. Istället så gick vi. Här är vi på Göta Älvs-bron och spanar lite.

Utsikten där ifrån. Jag gillar bäst den där fågeln. Omnom.

Plötsligt hittade jag något kul att jaga! Men när jag kom fram till kanten såg jag att det bara var en sån där vanlig fontän. Trist.

Vi gick förbi operan med. Där inne står det tvåbeningar och sjunger så där roligt som gör att jag lägger huvudet på sned och undrar vad det är som låter.

Hmm. Vilket håll ska jag välja? Hemåt eller bortåt? Det  är alltid roligare att gå bortåt tycker jag.

Okejrå, vi går väl hemåt då.

Många båtar gick vi förbi. Och nåt militärmuseum. Och nån båthamn.

Och så vips så var vi hemma! Några timmars bus och promenix gör att man sover så härligt gott. Så nu ska jag lägga mig på rygg i tvåbeningssängen och drömma.