Historien om den lilla afghanen

När jag kom hem från utställningen i lördags så hann jag bara vila lite och blogga och sen packade matte bilen med ChaufförAnders, Carmen och mig och så åkte vi. Långt långt åkte vi, det var mörkt när vi kom fram. Då bäddade tvåbeningarna i bilen! Galet! Vi fik trängas alla fyra i bagagen på Anders bil, oh den är iiinte stor kan jag lova. Efter ett tag fick jag så varmt så jag tykte inte det var nå kul. Då pakade matte upp min bur istället så fick jag sova bredvid bilen i buren. Myyycket bättre.

När vi hade sovit i 4-5 timmar så var det dags att vakna. Och då fattade jag att jag skulle få springa LC! Värsta skojiga!

Carmen var med och hejade och vaktade bilen och så där.

Det var 6 afghaner som startade. Första banan var lååång. 1000 meter lång sade dom. Då sprang jag mot en liten tik som knappt hade nån päls, en sån kapplöpningsaffe. Den var jääättesnabb så jag kom lite på efterkälken. Det loppet fick jag 73,5 poäng på. Så efter första omgången låg jag 4a.

Andra banan var kortare och inte lika många svåra svängar. Då fick jag också springa mot en kappistik, men hon var inte fullt lika snabb så vårt lopp såg lite finare ut. Då fick jag 82 poäng.

Totalt fick jag 77,75 poäng och slutade på en 3:e plats. Tyvärr råkade jag missa certet med 0,25 poäng. Eller ja, den som kom 2a och tog cert hade 0,25 poäng mer, så om jag hade fått bara ett halvt litet poäng mer så hade jag tagit det. Men det är så tramsigt, jag tycker tredje plats är rätt lagom faktiskt.

Det hände en hemsk olycka med, en salukiflicka som bröt benet. Matte blev jätteledsen i hjärtat när den skrek och fick åka till sjukhuset. Men vi hörde senare att det var ett "fint" brott, inte krossat eller så vilket ju läker svårare. Vi håller tummarna för att hon snart mår bättre.

Nu ska jag vila upp mig inför dagis imorgon.