Historien om den lilla afghanen

Jag och matte har verkligen haft fullt upp här uppe i Stockholm. Matte bodde här en gång i tiden så det är många som vill träffa henne, och hon har träffat sina bröder en massa. Inte en lugn stund har det varit. Så nu är matte sjuk. Hihi! Tur man inte är lika klen som henne liksom, hur skulle det se ut. Som synes så har jag iallafall fått springa massa. Både med stora och små hundar. Fast bara med snälla, det har matte varit noga med.

Varje år skrivs det i kvalitetstidningen aftonblaskan att vi affar är den dummaste hundrasen. Jamaal illustrerar detta tjusigt.

Igår var jag och matte på promenad med Wahida, Zala och deras matte Ninni. Vi gick runt i stan, blev fotade sju miljoner gånger, åt lite glass och blev fotade lite till. Tydligen har dom inte sett affar och salukisar förut.

Matte sprang in i en affär och när hon kom ut var det såklart en tant som fotade mig. Som vanligt.

Efter några timmar gick vi hem till mig och drack vatten. Där förvandlades Wahida till en piraya och tuggade på mitt tuggben.

Zala tog det lite lugnare och passade på att sova lite.

Sen gick vi till en inhägnad. Där fick vi spriiiinga.

Och springa...

Och springa..

Efteråt var vi lite trötta. Men jag hann iallafall hem innan jag somnade. Till skillnad från vissa andra.

Vet ni hur skoj det är här? Vi träffar affar och andra springhundar och sen finns det massa andra voffar att leka med i inhägnaden. Idag var det jag och typ 8 tikar. Mmm. Det är grejer det. Här ovanför leker jag med Jamaal igen.

En dag var vi och hälsade på Smilla och Haley på deras jobb. Värsta skojiga var det och jag fick smaka gottis och busa med Världens Bästa Haley!

Sen träffade vi Bjorn med. Här nosar han på en gottluktande tjej.

Sen träffade vi vackra Wahida och Zala. Zala är Wahidas mamma och hon gillade inte mig så mycket. Wahida var jätteskoj och vi ville leka hela tiden. Tyvärr hade hon lite ont i tassen så vi kunde bara gå på promenad. Men kanske kanske en annan dag nu fram över.

Den här filuren har jag också träffat. Han är en podenco ibicenco eller nåt sånt och heter Carlos. Han är nånting som heter chipskastrerad eller nåt sånt, det gjorde att han luktade konstigt så man nästan trodde han var en flicka.

Skoj var han att jaga iallafall.

Det här är Jamaal. Det är förresten Lovas son och Midas brorsa.

Jamaal var jätteskoj. Vi sprang och sprang och busade och vilade och sprang.

Matte hade bara mobilkameran med sig så det är inga braiga bilder.

Efteråt var jag inte alls trött. Näe. Jag skulle bara vila ögonen lite. Faktiskt. Kanske ganska länge för att det är så skönt. Typ.

Häromdagen var jag och matte på en sån där val som matte brukar åka till. Fast den här gången var det nåt som kallades karneval istället för fest i val. Det var bra träning tyckte matte. Vaddå träning? Massa människor i konstiga kläder som studsade runt, skramlade, hade konstiga masker, spelade musik och så där. Det är ju bara så konstiga tvåbeningarna brukar vara liksom. Ingen skillnad alls nästan.

Som ni ser fick vi hundisar smaka glass av Anders. Det är lite kallt och konstigt så man får smaka försiktigt. Omnom.

Dansande tvåbeningar på karneval.